_{Storvägen 6} 

Byggnad     Ägare     Nästa hus  

Byggnad

Storvägen 6, i folkmun 'Gula Gården', är en av Ljugarns äldsta gårdar och består av av en manbyggnad och två flyglar. Manbyggnaden utgörs av ett reveterat bulhus med källare förlängt med ett brygghus i kalksten.

 

Bulhuset har troligen ursprungliga 1700-talsfönster, källaren är  yngre. Flygelbyggnaderna är uppförda i kalksten, södra flygeln har en 1700-talsport, norra flygeln har en port från 1900-talets början. Till gården hörde tidigare en stor ladugård, som låg norr om manbyggnaden, på nuvarande tomten Storvägen 10. 

Att någon dåtida kalkpatron låtit bygga 'Gula Gården' är allmänt vedertaget, men i övrigt är uppgifterna beträffande ursprung och byggnadsår motstridiga och osäkra. Mycket tyder dock på att den uppförts på sin nuvarande plats under 1700-talets senare del. Uppgifter om att manbyggnaden är äldre, ja kanske rentav från 1600-talet, kan säkert vara sanna. Information, förmedlad genom släktled inom en av 1750-talets lotsfamiljer, berättar att manbyggnadens bulhusdel har flyttats från Alskog till Ljugarn. Sannolikt har gårdens brygghus och kalkstensflyglar tillkommit efter 1757, då den kungliga förordning trädde i kraft, som innebar skattebefrielse i 20 år för dem som byggde sina hus av sten istället för trä.

Vi vet att gården inte finns med på skattläggningskartan för Ljugarn från år 1700. Marken närmast stranden var då allmänning och klassad som "oduglig backe". 1728 kom första strandridaren och efterhand började strandridarna använda denna karga mark som åker. Det är också känt att en bruksägare och handelsman vid namn Petrus Engedahl (1745-1816) var verksam med kalkbränning på Rudvide gård i Alskog under 1700-talets senare hälft. Kalken från den ugnen skeppades ut via Ljugarns hamn. Om Petrus skriver prästen i dödsboken 1816: 

"Han var en ganska verksam man, såväl i handel som i gårdsbruk. Hade byggt gården alldeles av nytt och flyttat gårdstomten på annat ställe än förut."

Kalkpatronen Petrus gifte sig 1775 med Elisabet Christina, dottern till strandridaren Strömberg på Ljugarn och paret bodde sedan i Alskog, i den nybyggda Rudvidegården. Man kan ju undra vad den företagsamme Petrus gjorde med den gamla manbyggnaden – och vad det är för gammalt alskogshus som ungefär samtidigt återuppstår på svärfaderns åker intill Ljugarns 'Storugn'. Vidare finns uppgifter om att parets dotter och måg, gifta 1806, visserligen var skrivna i Alskog men hade sin bostad på Ljugarn. Mågen var handelsbokhållare och hette Lutteman. På en karta från 1825 finns 'Gula Gården' utritad med såväl manbyggnad som flyglar. Över marken omedelbart norr därom, återstoden av den gamla strandridareåkern, har kartritaren präntat "av bokhållarna Lutteman och Pettersson intagen mark". Även om detta inte bevisar något om 'Gula Gårdens' ursprung så må det i alla fall vara en märklig serie av tillfälligheter. 

 

Upp     Ägare     Nästa hus  

Källor: Ljugarn, kulturhistorisk byggnadsinventering (Gotlands kommun, Stadsarkitektkontoret 1984-08-30). Ljugarn och dess strandridare (L Bergh, H von Heine, O Monthan, ISBN 91-7400-070-5).  Den ljusa udden (Bo Hallin. ISBN 91-85716-63-4). Alskboar (Annie M Jacobson. Gotlands Allehandas förlag 1974. Elisabet Fernholm (föräldrarnas berättelser). 

Sidan uppdaterad: 21 oktober 2001
Copyright © 2001-2011, Jan-Folke Fernholm.