Byggnad
Storvägen 25 är en låg 1700-tals kalkstensbyggnad som ligger med gaveln ut
mot vägen. Det är manbyggnaden till en av de ursprungliga gårdarna på
Ljugarn. Huset är en gammal lotsbostad och huskroppen
närmast vägen är byggd omkring 1760. Den
har nära metertjocka ytterväggar av travad kalksten utan något
sammanfogande bruk – likt en "staintun". Muren sedan tätats med
utifrån påslagen kalkputs. Muren står direkt på markens grus samt i söder
direkt på kalkberget, som där går i dagen. Ytterväggarna är inriktade
efter jordlinjerna, vilket inte är ovanligt för 1700-talshus. Läs
mer om jordlinjer ...
Byggnadens inre planlösning
var traditionell med dagligstuga, gäststuga, ett litet rum däremellan och en
inbyggd trappa upp till loftet. Ursprungligen saknade bottenvåningen fönster på
gaveln. Öppen eldstad fanns i alla tre rummen.
Övervåningen var helt oinredd och torde ha använts som magasin och
förvaringslokal – kanske som på den samtida Strandridaregården med lucka
i stället för fönster i övervåningens gavelöppning. Bottenvåningen hade
från början jordgolv men fick senare trägolv. Då lades träsyllar i fåror
på jordgolvet och breda golvplankor ovanpå syllarna. Mellanrummet mellan
jord och trä var inte ventilerat och efterhand förstördes
golvkonstruktionen av fukt från marken. Golvet lappades och lagades ofta
under 1900-talets första hälft och idag är alla dessa golv utbytta.
Äldsta avbildningen är i fonden på en teckning av kvarnen, som
Jacob hägg gjorde 1901. Det är huset med skorstenen. Då hade ännu inte
flygeln åt gården byggts.
Vinkelbyggnaden
tillkom 1902-1903. Då revs den ursprungliga södergaveln och återanvändes
tillsammans med ny kalksten i tillbygget. Där blev det plats för kök,
brygghus med bakugn och bykkar samt svalutrymmen för förvaring av livsmedel
och potatis. Till loftet ledde en lofttrappa och där avbalkades ett rum för
gårdens åldringar, resten av vindsutrymmet användes för förvaring av
bl.a. brödsäd. Ungefär samtidigt tog man upp ett fönster i
bottenvåningens gavelvägg utåt gatan, för att få in mer ljus. På denna
bild från 1910 ser vi att huset har spåntak. Samma typ av tak verkar det också ha
haft sedan 1700-talet – av underliggande takkonstruktion att döma.
När turismen kom till Ljugarn ville husfolket tjäna pengar
på uthyrning. 1924 inreddes övervåningen med sovrum och en riktig trappa
sattes in. Takkupor med fönster byggdes för att släppa in ljus i sovrum och
trapphall. Huvudingången pryddes med en glasveranda. Över det
underhållskrävande spåntaket lade man ett modernt tak av tjärad papp.
Rester av en tidigare blå färg har återfunnits på fönsterfodren, som nu
är gröna.
Fram till 1960 kunde man se gaveltopparna av trä på den
1903 färdigställda tillbyggnaden – en byggnadslösning de sakkunniga
påstår vara sällsynt. Liknande kan dock ännu ses på grannhuset,
Storvägen 23.
Efter 1960 har gaveltopparna blivit reveterade, takkupor och
skorstenar klätts in med plåt och ovanpå papptaket har ett nytt tak av
betongtegel lagts. De gamla taksparrarna som är dimensionerade för ett lätt
spåntak och skulle inte ha motstått tyngden av ett reguljärt tegeltak. Nu
har huset alltså tredubbelt tak – det gamla spåntaket underst, därefter
papptak och överst betongtegel.
Byggnaden har ett stort miljömässigt värde genom sitt öppna
läge vid vägen och ett kulturhistoriskt värde som ett av de äldsta husen på
Ljugarn.
