Jordlinjer

Ardre kyrka och två av Ljugarns 1700-talshus har av sina byggherrar riktats in efter jordlinjerna på platsen.

Det finns ett fenomen i naturen som kallas jordstrålning. Jordstrålning är ett slags kraftfält eller snarare kraftlinjer som bildar ett rutnät över jorden – jordlinjer. Strålningsfälten kan inte mätas med vanliga laboratorieinstrument men vissa personer kan förnimma dem och handburna instrument typ slagruta ger utslag för dem.

Fenomenet har länge varit känt av våra förfäder. Källådror eller malmförekomster i underliggande berg stör kraftfälten och kan upptäckas med slagrutans hjälp. Hus och kyrkor lades ofta med ytterväggarna utefter jordlinjerna för att man skulle slippa kraftfält inomhus. Därmed undvek man den eventuellt negativa effekt kraftfälten kunde ha på personer inne i byggnaden. Svenska soldattorp från 1600- och 1700-talet ligger nästan alltid på detta sätt.

Fenomenet har uppenbarligen varit känt och använt även i trakterna kring Ljugarn. Så är till exempel långhuset i Ardres 1100-talskyrka inrutat av jordlinjer och koret är byggt fram till nästa linje. Vid en undersökning av Ljugarns 1700-talshus visade det sig att såväl Strandridaregården som lotsbostaden på Storvägen 25 (äldsta delen) är placerade efter jordlinjerna. Båda är stenhus som legat i orubbat läge sedan de byggdes kring 1700-talets mitt.

De bulhus som uppfördes på Ljugarn under samma tidsperiod,  Storvägen 3 samt Gula Gården (Storvägen 6), är däremot inte inrättade efter jordlinjerna. Varför? För att de är trähus? För att de flyttats och dimensionerna ändå inte "passade" jordlinjernas rutnät på platsen? För att de uppförts av byggherrar som aldrig haft eller redan övergett traditionen att bygga efter jordlinjer? Kan det vara upplysningstidens krav på att allt skall kunna förklaras som ledde till att den urgamla kunskapen sopades under mattan och gammal erfarenhet försvann? (Hör gärna av Dig om Du har motsvarande erfarenhet från andra gotlandsgårdar från 1700-talet?)

Sedan 1950 har fenomenet jordlinjer blivit både utforskat och omtvistat. Tvivlare säger det är humbug, andra gör geschäft av människors rädsla för okända krafter. Är Du skeptisk, käre läsare, så pröva själv! Det vanligaste hjälpmedlet idag kallas pekare eller vinkelpinnar.

Tag två metalltrådar och bocka till dem till L-form. Greppa tag om kortänden, en tråd i vardera näven med cirka en decimeter emellan, och låt de långa spröten peka parallellt framåt mot horisonten. Skrid sakta framåt i naturen tills spröten slår isär eller ihop. Där finns en jordlinje. Isär eller ihop avgörs av fältets polaritet (positiv eller negativ). Olika linjer kan ge olika kraft i utslagen och kommer Du in för snett mot linjen blir utslaget otydligt. Gå fram och tillbaka i lite olika riktningar så har Du snart kartlagt jordlinjerna i området.

Som kuriosa kan jag avslutningsvis nämna att trojeborgen vid Folhammars vita klippa har sitt centrum mitt i ett jordlinjekryss. Linjerna har olika polaritet och går man i labyrinten så utsätts kroppen omväxlande för positiva och negativa kraftfält i en av labyrinten styrd ordning. Så är ofta fallen med gamla trojeborgar och detta, påstås det, skall ge positiv effekt på kärlekskänslorna när unga par leker tafatt i stenvindlingarna.

 

Upp