Hem | Ortens historia | Livsvillkoren | Lotsarna | Bebyggelsen | Web-logg | Författaren

Ljugarns historia. 

Forntid   Medeltid   1600   1625   1650   1675   1700   1725   1750   1775   1800   1825   1850   1875   1900


1825-1849

Under de här tjugofem åren ökar Ardres folkmängd lika mycket som under de föregående sjuttiofem. Antalet familjer i socknen växer från 59 till 92, till stor del beroende på Ljugarns begynnande tillväxt.

Den 25 april 1825 var det lantmäteriförrättning vid Ljugarns hamn, vilket meddelats i Ardre kyrka söndagen efter påsk. Markägarna från Kopungs, Petsarve och Ekese var där och styrkte sin markrätt med kartan från år 1700, som de visade upp för lantmätaren Wickman. Bokhållare Petter Pettersson bevakade handelshuset Donners intressen och då främst markarrendet för kalkugnsägaren Nils Johan Schwan. Bokhållare Niclas Lutteman, son till kalkpatron Lutteman i Alskog, hade fullmakt att föra assessor Dubbes talan. Han skulle bevaka att andra handelsmän, som Dubbe och hans egen far, inte blev utestängda från lastageplatsen. Nytillträdde tulluppsyningsmannen Hauffman blev orolig och kom över från sin bostad i Strandridaregården "begärandes att han måtte blifva orubbad vid beboendet af dess gårdstomt med tillhörande täppor". Det stegades och mättes. Ägornas gränser markerades med skiljestenar som sattes ner vid sjökanten. Protokoll skrevs. Hauffman ålades att betala ett symboliskt arrende för sin gårdstomt. Och så ritade man en karta över området. 
Klicka här för större karta (öppnas i separat fönster)

"I veckan ankomne sjöfarande: P A Corvidtsson från Pillau till Ljugarn med barlast. Afgående skeppare: J M Molchim från Ljugarn till Rostock med osläckt kalk och bräder". Tidningsnotisen från september 1825 visar dåtidens typiska varuflöde över Ljugarns hamn.  Mot slutet av decenniet fick dock flera gotländska lanthamnar tillåtelse att lokalt hantera inte bara export utan även import utan inblandning av tullen i Visby. Ljugarn fick sitt tillstånd 8 september 1828. Då fick köpmän också möjlighet att öppna handelsbod. Hädanefter kunde bönderna alltså skaffa sig specerier och järnvaror här och slippa en besvärlig och tidsödande resa till Visby. Det var nu som Niclas Lutteman bröt med Dubbe och började som egen köpman. Dubbe behövde således en ny företrädare och fann i sin organisation en ung man som visat framfötterna. Han hette Olof Gottfrid Claudelin och placerades nu på Ljugarn.

1828 uppfördes stolpkvarnen på lotsbacken "till lotsarnes bruk och nytta". Året därpå var Gotland helt isolerat under fyra och en halv månad. Från januari rådde en ihärdig köld. Ännu i början av maj 1829 var havet isbelagt så att man inte kunde se öppet vatten.

Nedan syns en "Karta öfver Ljugarns hamn på Gottland mätt år 1834". Jämför man med kartan från 1825 märks bland annat att stenmagasinet tillkommit – det magasin som än idag finns intill vändplanen vid småbåtshamnen. Gula gårdens uthuslängor har byggts till rejält. Som synes är udden år 1834 ännu  glest befolkad. Låt oss se vilka som bor där. I Strandridaregården huserar Petter Niclas Hauffman med hustru Sophia. Barnen är stora och de flesta är utflugna. Yngste grabben Adolf Ludvig, 15 år, bor fortfarande kvar hemma. Det är han som sedan blir far till den Adolf Haufmann som brukar kallas "den förste turisten" på Ljugarn. Krogen är det stora huset vid vägen mittemot kalkugnen. Strax söder om krogen finns ett äldre boningshus. 1834 ägs det förmodligen av Niclas Lutteman som snart öppnar handelsbod i det framförliggande  packhuset. Donners bokhållare Petter Pettersson har avlidit. Kvar i Gula gården bor änkan Anna Helena med två döttrar, 14-åriga Catharina och 11-åriga Hedvig. Lutteman har under året flitigt uppvaktat änkan och i december 1934 gifter de sig. Längre upp finns en lada mot sjösidan samt två lotsbostäder på backen. I lilla huset kryllar det av folk. Där bor lotsen Lars Garnström med sin hustru Anna och fem söner i åldrarna 7-14 år som alla hjälper far och drömmer om att bli lots som han. I huset intill kämpar 60-åriga Elisabet ensam vidare efter att ha överlevt två makar, lotsen Ekberg och styrmannen Nordin. Ende sonen gick på sjön och dog kring 1834. Längst upp på kartan ser vi den boning som tillhör nykomlingen Olof Gottfrid Claudelin. Den driftige handelsmannen skaffade sig redan 1831 lagfart på Nygårds genom markbyte med Dubbe. Han har även hunnit med att kurtisera tulluppsyningman Hauffmans sköna dotter Catharina. Paret gifte sig hösten 1833 och när kartan tecknas sprattlar dottern Anna Sofia i vaggan i den utritade vinkelbyggnaden. 

1936 byggde handelsmännen en tjugofem meter lång brygga för egna pengar. Det var dock ingen bra lösning eftersom hamndjupet fortfarande var otillfredsställande. 35-40 fartyg om året anlöpte Ljugarn. Här lades också upp nödlager av stenkol och salt. Vid den här tiden började den gotländska  kalkproduktionen koncentreras till norra delen av ön. I socknarna kring Ljugarn hade skogen återhämtat sig och vi fick istället en period med stor trävaruexport. På 1840-talet fanns här till och med en brädvräkare – en slags statlig kvalitetskontrollant som måste syna och stämpla varan innan den bytte ägare "eller böte köparen och säljaren vardera tio daler". Ingen blev särskilt förmögen på trävaruexporten ty de dåliga tiderna gjorde samtidigt att virkespriset halverades. 1848 hade alla gotländska hamnar utom Ljugarn och Katthammarsvik en statligt understödd lastbrygga. I Katthammarsvik hade dock en sådan börjat byggas.

Handelsman Claudelin hade börjat göra affärer i eget namn redan några år innan Dubbe avled 1844. Han blev gynnsamt ihågkommen i Dubbes testamente och pengarna kom säkert till pass i den rederiverksamhet han nu började bedriva. Påföljande år gick handelshuset Donner i konkurs. Följaktligen kunde man sommaren 1845 läsa i tidningen "Utauktioneras tisd 15 juli kl 10 f.m. på Wisby Stads Auktionskammare 5:8:delar i Storugns priviligierade kalkugn, belägen vid Ljugarns hamn i Ardre socken, hvilken skattas till 1.875 Rdr." I januari 1847 meddelades att "Tavernie- eller Brännvinsminuterings-Rättigheter på Ljugarns hamn kunna genast få hyras."

 

Upp     Nästa

Källor: Demografiska databasen (Umeå universitet. Internetdokument.). Ljugarn och dess strandridare (L Bergh, H von Heine, O Monthan, ISBN 91-7400-070-5). Tidningsnotiser, redovisade i 'Från Hallute Backe till Langbjenne' (Hans von Heijne, Segerdahls Tryckeri AB, Visby, 2003. Även som 'Ljugarn-litteratur', Internetdokument.). Ljugarn - en lanthamn bland lanthamnar (Sven Gerentz. Från gutabygd 2001, Gotlands Hembygdsförenings förlag, ISSN 0349-9278). Väder- och vattenkvarnar på Gotland (Jan A:son Utas och Anders Salomonsson, ISBN 91-7400-030-6.). Den ljusa udden (Bo Hallin, ISBN-91-85716-63-4). Ljugarn, kulturhistorisk byggnadsinventering (Gotlands kommun, Stadsarkitektkontoret 1984-08-30). Gotländska släkter (Olle Överby. Internetdokument.). Lotsarna Gahnström på 1800-talets Ljugarn (Allan Cedergren, sockenmagasinet Haimdagar Nr 2/2001. ISSN 1402-943X.). Bouppteckning efter styrmansänkan Elisabeth Nordin förrättad 27/8 1847. Gotländskt vigselregister (Landsarkivet i Visby, Internetdokument.). Handelshuset Donners arkiv i Landsarkivet i Visby (Robert Bohn, Gotländskt Arkiv 1983. Internetdokument.). Handelsbalken 1736 (Projekt Runeberg, Internetdokument.).

Sidan uppdaterad: 26 december 2003
Copyright © 2001-2011, Jan-Folke Fernholm.

End