Man nådde Antarktis medan det ännu var sommar där. Sex man, däribland
Erik, sattes iland för att upprätta ett basläger. Gruppen medförde ett
monterbart hus och nödvändiga förråd samt slädar och draghundar. Under
vintern skulle man göra vetenskapliga exkursioner i omgivningen. ’Antarctic’
seglade norrut mot Eldslandet för att hålla sig på öppet vatten under
den kallaste årstiden. Sommaren därpå skulle Erik och hans kollegor
hämtas med de rön man samlat in och därefter återvända till Sverige.
Oförutsedda händelser
Nu gick det inte som beräknat. När ’Antarctic’ återvände året
därpå stoppades det av ett packisbälte och kunde inte segla fram till
baslägret där Erik med kollegor väntade. En tremannatrupp från fartyget
sattes iland för att skida iväg några dagsmarscher till baslägret och
meddela att hela gruppen var tvungen att ta sig landvägen fram till
isbarriären där fartyget väntade. Men de tre männen nådde aldrig fram.
De hade en felaktig karta, stoppades av stora öppna vattenytor och
bestämde sig för att återvända till platsen där de satts iland. Där
fanns inget fartyg! Medan de var borta hade packisen fångat, krossat och
sänkt ’Antarctic’. Besättningen hade dock undkommit och promenerat
iväg över isen och fanns nu på en ö utom synhåll.
I baslägret hade Otto Nordenskjöld, Erik Ekelöf och de andra
vetenskapsmännen förstås inte en aning om vad som hänt. Dagarna gick,
förråden började tryta och en ny vinter närmade sig. Till slut insåg
alla att man måste övervintra en gång till. Mat och bränsle skaffade man
sig genom att jaga säl och slakta pingviner. Männen i baslägret hade ju
sitt monterbara hus men besättningen och tremannagruppen nödgades bygga hyddor av stenblock för att överleva.
Tre grupper män, skilda från varandra, ovetande om de andra gruppernas
öde och oroade sin egen framtid .....
Räddningen
Vetenskapsmän i norr och söder började undra varför Antarctic inte
återkom. Mot slutet av 1903 sändes en undsättningsexpedition ut från
Sverige och en annan från Argentina. Det blev som en tävling mellan
länderna i att finna och hämta hem vad som kunde finnas kvar av den
svenska kontingenten. Argentinarna vann. Alla svenskar hade förvånansvärt
nog överlevt alla strapatser och fördes nu till Buenos Aires där man var
mäkta stolta över räddningsbragden. Där hurrades och firades och hölls
en serie banketter till svenskarnas och än mer till det argentinska
räddningsmanskapets ära. Det tog ett tag innan svenskarna kom iväg
därifrån, men de kunde i alla fall sända hem hälsningar på något av de
vykort som gavs ut för att fira tilldragelsen.
Det blev en utdragen färd med fraktbåt hem mot Sverige med hyllningar i
många europeiska hamnar. I början av januari 1904 landade man slutligen i
Göteborg där det blev stor fest. Sen gick färden med tåg till Stockholm
där ”Doktor Ekelöf” och de övriga inviterats till bal på slottet och
därefter vidare mot Uppsala.
***
Någonstans där hade Erik Ekelöf fått nog av äventyr och hoppade av
triumftåget. Han dokumenterade sina rön från resan, bättrade på sina
akademiska meriter och började en mer stillsam tillvaro som
provinsialläkare på småorter. Han gifte sig 1907 och i juli året därpå
flyttade han och hustrun Anna till Ljugarn.
***
Tiden på Ljugarn
