Ägare
Första ägare till detta hus var
hamnskomakaren Olof Mathias Sundahl som år 1848 kommit från Visby till
Ljugarn. Här träffade han den nitton år äldre Elisabet Maria Jacobsdotter och de gifte sig 1851. Det tycks som om uppförandet av huset
föranletts av detta äktenskap ty efter bröllopet står paret hela tiden
skrivna på "ljugarns hamn" fram till dess att man helt säkert kan
knyta dem till denna fastighet. Som gift bytte Olof Mathias yrke och blev
sjötullvaktmästare.
Elisabet Maria kom från Buttle. Skolmästare Lindby
i samma socken hade en stor
barnaskara. Flera av barnen kom att söka sin utkomst i Ardre. Kanske var det
gammal vänskap med Elisabet Maria som gjorde att två av barnen hamnade hos
familjen Sundahl. Carl Court Laurentius arbetade som "tjenstehjon" i fyra år innan han gifte sig till gården
på andra sidan gatan. Systern
Catharina Elisabet Olivia arbetade här under samma tid. Efter att fru Sundahl
avlidit 1887 står Olivia som adoptivdotter då hon tar hand om
änklingen Olof Mathias under hans ålderdom. Det berättas att Olof Mathias
var storväxt och att det var ett synnerligen besvärligt arbete med att få
honom nedför trappan sedan han avlidit i kammaren på övervåningen.
*****
Adoptivdottern Olivia, känd som Liven Sundahl,
övertog huset. Så hände den här tiden att två flickebarn Svensson blev
adopterade på Ljugarns udde. De var helsyskon men hamnade i olika hem på var
sin sida om Storvägen. Anna Greta kom till Storvägen 21 medan systern Maj
hamnade hos Liven. Anna Greta sade givetvis pappa och mamma till sina nya
föräldrar medan Maj fick säga moster Liven. Liven var ogift med fläckfri
moral, gud bevar's, och då passade det inte att någon unge tilltalade henne
med "mamma". Moster Liven lär ha varit en liten trind dam som
oftast gick klädd i fina förkläden.
*****
Maj
övertog gården efter moster Liven. Då hade Maj redan gift sig med Arvid
Dahlström (bilden) som var uppvuxen vid Storvägen 43. Maj sålde gården
för 4000 kronor i slutet av 1930-talet och hon och maken flyttade till
Etelhem där de övertog en lanthandel. Affärerna gick dåligt eftersom en
redan etablerad handelsman hade den köpstarka kundkretsen medan Arvid fick ta
de köpsvaga som inte kunde betala räkningarna. Paret sålde affären och
flyttade till Stockholm.
*****
Näste ägare, från Rone, ägde fastigheten
ett fåtal år och sålde den sedan för 8000 kronor.
*****
En pensionerad folkskollärare blev ny ägare,
även han för en kortare tid. Han sålde 1947 till nuvarande ägare för
14000 kronor. Det innebär en prisstegring på 350 procent över en
tioårsperiod – redan på den tiden!
