Etelhem
Vykort c:a 1900-1905.
Vid 1800-talets början var det ganska nytt att
socknen begravde sina döda på kyrkogården. Under större delen av
1700-talet hade nästan alla begravningar skett inne i kyrkan på
grund av den "nedriga och sanka Jordmånen uppå
Kyrkogården". Vid visitationen 1765 påpekades dock att detta var olämpligt både av sanitära skäl och
för att kyrkans golv skadades vid varje gravsättning. Man fick
därför förbättra kyrkogården genom att köra på jord.
Kyrkogården höjer sig nu över omgivningen.
Under 1800-talets första hälft fanns stigluckor
vid entréerna till kyrkogården. 1856 skaffades kalk och
bräder "för nya Likportens uppställande" och samtidigt
repareras den gamla. De portstolpar av huggen kalksten som senare
finns vid huvudingångarna i väst och syd är från 1869.
Vid sekelskiftet 1900 var tornet krönt av
en nyklassisk lanternin. År 1911
ersattes lanterninen med en spetsig gotisk huv på gotländskt sätt täckt
med tjärade horisontellt lagda bräder. Övrig taktäckning var av spån.
Klockan i tornet är från 1758.
Föregångaren rämnade och förlorade helt sitt ljud strax före jul
1757. Våren 1758 skickades den därför till Stockholm för
omgjutning.
Källor: Gotlands kyrkklockor och ringningsseder
(Ingvar Rohr. Varberg 1985, ISBN 91-970213-1-8). Sveriges kyrkor -
Kyrkohistoriskt Inventarium, Gotland (Sigurd Curman, Johnny Roosval).
Sidan uppdaterad: 1 maj 2003
Copyright © 2003, Jan-Folke Fernholm.
