|       Sidan 1       |      


.

BERÄTTELSEN OM LÖJTNANT SANDSTRÖMS BRÅDA DÖD

av Lena Svedman Augris

 

Detta är berättelsen om min farmors bror Ivars korta liv, död och begravning. Han störtade i Malmö med sitt hydroplan en blåsig åskvädersdag i september 1917. Han blev bara 28 år.

.
« Vid halv fem-tiden idag på e.m. syntes ett hydroaeroplan komma in över staden på ganska stor höjd » skriver Östgötacorrespondenten den 2 september 1917. « Då det kom något söder om den egentliga staden syntes flygbåten på något sätt ha kommit i olag och började slå volter, varvid en person syntes störta ner från betydlig höjd mellan 300 och 400 m. Den nedstörtade flygaren befanns vara löjtnanten vid flottan Ivar Sandström. Han fördes till Allmänna Sjukhuset men var redan död, krossad till oigenkännlighet».

.
.
 Ivar Sandström föddes 1889 i Visby som den yngste av sju syskon. Hans föräldrar 
var sjökaptenen Bernhard Sandström och Maria Wilhelmina Hallin, av gammal gotlandssläkt. 

 

.
Den stora familjen bodde i Villa Nova på Tranhusgatan i Visby. 

 

 

.
Ivars äldre systrar, Hildur och Alice, gifte sig och bildade familj medan bröderna William, Charles och Henry gick till sjöss. Hildur gifte sig med Carl Henrik Rubarth av gammal gotlandssläkt med tyskt ursprung. Alice träffade en inflyttad västgöte, Gustaf Svedman, som var redaktör på Gotlänningen. Han blev sedermera chefredaktör och ansvarig utgivare av tidningen, dessutom riksdagsman, och gjorde mycket för turismen på Gotland, allt enligt Nordisk Familjebok. William förliste, Charles föll över bord och drunknade, Henry fick TBC och dog långt ifrån hemmet. Han begrovs på Teneriffa.

 

.
Men Ivar hade andra ambitioner. Han ville bli sjöofficer och blev det också. 1905 blev han kadett och 1911 underlöjtnant vid flottan. 

Inte nog med detta, han gav sig också in på ett helt nytt äventyr, flyget, som ännu var i sin barndom. Sommaren 1915 blev han kommenderad till doktor Enock Thulins flygskola i Ljungbyhed.

Han blev den förste att erhålla det internationella flygcertifikatet och avlade provet den 13 augusti. 

Befordrad till löjtnant 1915, flög han sedan dess nästan oavbrutet och ansågs vara en av landets skickligaste, lugnaste och mest erfarna flygofficerare. Enligt tidens tidningar hade han dock varit illa ute flera gånger tidigare. 

En gång stoppade motorn och hans flygplan störtade vid Nyhamns fiskeläge, enligt Östgötacorrespondenten.

Den ödesdigra septemberdagen hade löjtnant Sandström, som var tilldelad den i Landskrona förlagda avdelningen av flottans flygkår, vid 4-tiden på eftermiddagen jämte kapten Krokstedt och löjtnant Beckman gjort sig färdiga för en eskaderflygning, berättar Sydsvenska Dagbladet Snällposten. Den maskin Ivar Sandström förde befann sig emellertid inte fullt klar till start samtidigt med de övriga, varför de gick upp utan honom. En stund senare begav han sig till väders och företog en tur söderut mot Malmö. « Plötsligt sågs maskinen göra en överhalning och så att säga ställa sig på kant. Personer, som höllo ögonen på den, märkte också att något föremål föll ur. »

En chaufför, Karl Olsson, och hans kamrat Oskar Gren, som kom körande med en hyrbil Bergsgatan fram, skyndade med högsta hastighet genom Spånhusvägen och fann löjtnant Sandström i en åker tillhörig Mållevångsgården. « Han var då ännu vid liv, fast sanslös och illa lemlästad. » Maskinen fortsatte sin egen väg och gick under småslag hit och dit ungefär femhundra meter innan den tog mark. Först på allra östligaste delen av Nya kyrkogården föll hydroplanet ner och blev liggande innanför kyrkogårdsområdet i fullständigt raserat tillstånd.

Det förstörda planet var ett monohydroplan av Morane-Saulnier-typ och tillverkat ungefär två år tidigare vid dr Thulins verkstäder.

Något egendomligt var det emellertid med dödsolyckan. Sålunda framhäver Östgötacorrespondenten att « det är ytterst sällan det inträffat att en flygare under sin flykt blivit kastad ur sin maskin och krossad mot marken. » Varför ? Jo därför att « nuförtiden är nämligen alla flygare utrustade med starka läderhängslen med vilka de binda fast sig vid maskinen för att icke falla ur aeroplanet vid dess ofta mycket våghalsiga svängningar i luften. » Reportern antar att även löjtnant Sandström,  « i egenskap av en omsorgsfull och skicklig flygare », spänt på sig hängslena. Att han ändå slungades ut berodde på, förmodar tidningen, att « hängslena av någon anledning lossnat under aeroplanets våldsamma kast i luften, utan att flygaren märkt detta. »

Sydsvenska Dagbladet Snällposten vågar sig på ett ännu djärvare antagande : « Man framkastade den tolkningen att han frivilligt skulle sökt kasta sig ur maskinen då han af någon orsak förlorat herraväldet öfver densamma. » « Dunklet kring flygolyckan » är den dramatiska rubriken på en artikel den 9 september, som relaterar kontorsbiträdet Karl Gustaf Berggrens vittnesmål till polisen. Tidningen beklagar dock att vittnenas uppgifter är alltför trevande och ofullständiga för att ge någon levande och trogen bild av förloppet vid katastrofen.

Kanske ligger det någon sanning i det jag alltid hört viskas inom familjen, nämligen att löjtnant Sandström dog av olycklig kärlek. Hans älskade, en fröken Happach, gifte sig med en annan just den dagen han störtade… 

Läs mera!

    

Sidan uppdaterad: 26 augusti 2008
Texten är upphovsrättsskyddad och publicerad med författarens tillåtelse.
Copyright © 2003-2008, Lena Svedman Augris.
Web-master: Jan-Folke Fernholm.

  Mail till författaren.                 Mail till web-master.

End