Jagaren Hugin anlände till Visby vid tvåtiden den 7 september.
Här tar Gotlands Allehanda över :
« Sedan jagaren förtöjt vid södra kajen i inre hamnen, bars
den enkla, af svenska flaggan höljda ekkistan – ovanpå denna var
den omkomne unge officerens värja placerad – i land av matroser,
under det en honnörstrupp, bestående av en pluton ur
infanteriregementet och en tropp ur artillerikåren samt
kavalleritroppen till häst, samtliga under kapten Eeks befäl,
paraderade och regementets musikkår spelade Chopins
sorgmarsch. »
Stora människoskaror var ute i staden
för att följa löjtnant Sandström på hans sista färd.
Det långa sorgetåget satte sig sedan i rörelse i riktning mot
gamla kyrkogården. I spetsen för processionen red Kapten Eek.
Efter likvagnen åkte i en lång fil av
vagnar den avlidnes närmaste anhöriga.
Vidare följde en paraderingskontingent
från flottan, och till processionen hade jämväl slutit sig en del
officerare och underofficerare.
Vid framkomsten till kyrkogården bildade infanteriplutonen häck,
medan kistan bars in i gravkapellet. Regementspastor K. Thelander
höll därefter en dödsbetraktelse, som han avslutade med följande
ord : « Löjtnant Sandström hade valt en verksamhet som
var full av faror, och han var medveten om faran, då han valde sin
sysselsättning. Men han visste också, att fosterlandet behöver män
på den farliga plats, som han valde. Och då han var en man med
kärlek till det bragdrika och utan fruktan för faran, valde han till
sitt livs uppgift att under utövande av aviatörens farliga yrke
tjäna vårt folk och vårt land. » Graven i Visby överhöljdes
med blommor och kransar.
Följande år, i juni 1918, omkom Ivars kamrat kapten
Carl Gustaf Krokstedt tillsammans med Carl Cederström i Ålands hav.
Lena Svedman Augris
Mail till författaren.