Den nya läroverksbyggnaden i Wisby
I den svenska årsskriften "SVEA. Folk-kalender för 1860", skriven
och tryckt 1859, hade man uppmärksammat den samma år invigda
läroverksbyggnaden i Visby. Nedan följer en avskrift av artikeln, som också
innehåller magister P. A. Säves hyllningskantat till ön och byggnaden.
Af uppfostrings- och undervisningsväsendet beror folkens
framtid. På intet fält lönar sig så rikt som på detta den nedlagda
mödan, omtanken och kapitalerna. Regering och ständer hafva under de
sednaste årtiondena icke sparat på någondera. Från att ständerna vid
1840-41 årens riksdag stadgade att folkskolor skulle inrättas i alla
rikets församlingar för att sprida upplysningens ljus äfven i den
aflägsnaste koja och göra Sveriges bondestånd jemvel i intellektuelt
hänseende värdigt dess karakter och dess ställning i samhället, gingo
ständerna några få år derefter regeringen villigt till mötes, då den
ådagalagde sin önskan att förbättra och utvidga elementarläroverken,
som hufvudsakligen begagnas af den borgerliga klassen. De anslogo då till
deras understöd tre gånger mera än regeringen äskade, och deras
frikostighet har oupphörligt vuxit, tills vid nästförflutna riksdag
ändtligen nästan hvarje stad i riket fick ett eget elementarläroverk.
Bland de städer, som redan länge haft ett fullständigt
och väl organiserat läroverk, är Wisby. Det erhöll så många
lärjungar, att de ej kunde inrymmas i det befintliga skolhuset. På derom
gjord framställning beviljade därföre ständerna vid 1853-54 års riksdag
anslag till uppförande af ny läroverksbyggnad, och det är af denna, som
här meddelas en afbildning.
Byggnaden, belägen vid en fri och öppen
plats i stadens medelpunkt, är en af dess förnämsta prydnader. Den är
utförd i en stil, som harmonierar med de många i staden befintliga
minnesmärken af medeltidens byggnadskonst. Ritningen till denna, i all
enkelhet storartade och vackra byggnad, är uppgjord af herr professoren F.
W. Scholander. Arbetet började år 1855. Murarne äro uppförda af
Gotlands-kalksten och rappade, soubassementet, port- och
fönster-omfattningar äro af huggen dels Gotlands-, dels Ölands-kalksten,
taket täckt med kopparfärgad jernplåt. Byggnaden innehåller på nedra
bottnen 12 större och mindre skolrum samt bostad för 1 vaktmästare m. m.;
en trappa upp finnas 3:ne rum för läroverkets rika, antiqvariska,
ethnographiska och naturalie-samlingar, en rit- och musiksal, 2:ne rum för
rektor och collegie-sammanträden med tambur, 1 bibliotheksrum, 1 rum för
bibliothekarien, alla ljusa och höga; dessutom finnes en trappa upp en
större festivitetssal, 30 alnar lång, 15 alnar bred, 8 1/2 alnar hög, med
tak och väggar dekorerade i medeltidsstil, och till denna sal hörer en
tambur.
I båda våningarne har hvarje rum en
serskild ingång från rymliga korridorer; en beqväm och väl arrangerad
trappa förenar våningarna.
Byggnadens längd är 72 1/2 alnar, största
bredden 37 1/2 alnar samt största höjden 31 alnar; arealinnehållet af
hela byggnaden 2,426 qvadratalnar; af gården eller platsen framför
densamma 7,200 qvadratalnar, samt af en inhägnad gård bakom densamma 3,200
qvadratalnar, sammanräknat nära 13,000 qvadratalnar.
Byggnaden i fullständigt skick, inberäknadt
tomtinköp m. m., torde kosta cirka 125,000 rdr rmt, af hvilken summa staten
vid 1853-54 års riksdag anslog 75,000 rdr samt 3 år senare 15,000 rdr,
summa 90,000 rdr rmt. Resten är tagen af stiftets kassor.
I närvaro af en talrik åhörarekrets
invigdes detta läroverkshus d. 26 Augusti 1859 till sin bestämmelse
medelst ett tal af biskop Anjou, framställande jemte hänsyftningar på
inskriptionen öfver stora porten till byggnaden: "Timor Dei
initium sapientiae" (Gudsfruktan är vishetens begynnelse),
undervisningens förmåner, dess frukter, då den mottages i för upplysning
och nytta öppnade unga sinnen, det den, inplantad jemte lydnad och
uppriktighet, skall blifva ledande och hjelpredande genom hela lifvet samt
tacksamt erkännas af hvarje för fosterlandet, dess ändamål, dess syften
och dess ära redligt nitälskande. Högtidligheten försiggick efter att
skolungdomen samlats i gamla skolhuset och derifrån aftågat, åtföljd af
rektor och lärare, till den nya lokalens sollennitetssal, och och börjades
med afsjungande af en kantat, komponerad af direktör Söhrling, orden af
magister P. A. Säve. Efter Ephori tal ställde skolans rektor, magister
Carl Cramér, särskilt till ungdomens hjertliga och allvarligt manande ord.
Den af magister Säve författade kantaten
hade följande lydelse:
Stolt var vårt Wisby uti forna da'r,
Och skönt det stod vid österhafvets spegel
Med torn och spiror uti böljan klar,
Omgördlat utaf Hansans fyllda segel.
Då var det praktfyllt, skönt och rikt,
En ung, brudsmyckad sköldmö likt.
Ur templens frid spreds södrens ljus och tro
Med handeln ut till Nordens skumma länder;
Och österns folk och vesterns syntes bo
I våra lagars hägn på Gotlands stränder.
Här öfver austurvägs i tåg
Man riddar'n och pilgrimen såg.
Men öfvermod och våld oss slogo ner:
Till
grus då blefvo hus och slott och tempel.
Vår stolta makt och lycka var ej
mer,
Och Wisby bar förödelsernas stämpel.
Af hjeltars stoft är här vår
mull:
Blott under jord finns nu vårt gull.
Dock, fast bland brustna bågars helga grus
Murgrönan sorgligt gror och staren bygger,
Ej vanrdar'n, trött af dagens
larm och rus,
För skuggorna i våra tempel skygger:
Mur-kronan, som i
norden står,
Det gråa Wisby, får hans tår.
Den gamla tid är flydd, dess bildning död,
Men död är ej de gamles dygd och lära;
Ty på ruinernas tänds
morgonglöd:
Den nya tidens dag ren syns oss nära.
Af forntidsgrus, af tid
som flytt
Vår framtid bygga vi nytt.
De gamle, fast de ock grundstenen lagt,
De bildas icke om, ej byta boning;
Men ungdomen, hon är den framtidsmakt,
Som vill det nya, bringar dem försoning.
Så ha vi åt vår ungdom byggt
Ett hus, det hon kan växa tryggt.
Se här vårt nya lärohus! det står
På gruset rest så skönt som konstnär'n tänkte.
Det skall nu fostra Gotlands skönsta vår,
Som landets mödrar åt dess framtid skänkte.
För dig, du Gotlands unga hopp!
Går höga porten festligt opp.
"All vishets början Herrans fruktan
är".
Med helig håg träd i de ljusa salar
Du Gotlands ungdom! dygd och sanning svär.
Här allt om fosterland och ära talar:
Här ser du fädrens kära namn *);
Dig minnet, hoppet tar i famn.
I lydnad, kärlek all din ära sätt,
Och hjärtats rena oskuld städs bevara;
Lär allvar, lär förnuft, lär ädelt vett,
Och fatta hvad du lärt i tankar klara.
Hör gerna den erfarnes röst
Och göm det i ett troget bröst.
Här fosterön i samlad bild du ser:
Dess forntidsskatter, växter, djur och stenar,
Så lär dig älska Gotland; men än mer
Det stora fosterland, som oss förenar,
I bardalekar fosterländsk,
I framtidsstrider känn dig svensk.
Se fädrens namn, som tala högt till
dig
Om fridens eklöfskrans, om stridens lager
Om bragdens frälsemän som adlat sig
Och stå ovanskliga i minnets dager!
De namnen klinga som musik:
Hvart enda är oss en relik.
Var trogen fädrens minnen, deras dygd,
Som dig till stora samhällsdygder mana.
Må landets framtid blifva på din bygd:
En sköldborg slut dig tätt omkring dess fana.
Blif folkets hjerta, blif dess själ
Och spänn din kraft för allmänt väl.
Du barn af folket! när du det har
lärt
Som mer än lärdom är, som ger dig hjerta,
Så se till folket; vare det dig kärt!
Blif snart dess ljus, en balsam i dess smärta.
Ställ dig bland folket, hör dess röst,
För fritt dess ord och blif dess tröst.
Men träden snart med frid ur skolans
dam.
J lärans, vettets konstens ämnessvenner!
Till lifvets skola, – den blir allvarsam:
Af gjorda verk först lärans halt man känner.
O, blifven städs med manlig dygd
Vårt Sveriges ära, Kungens trygd.
Då skall vår ö, byggd på korallers
graf,
Med folkets tro och kraft och gamla dygder,
En trogen utpost stå i Skandiens haf
Och vakta höga nordens fria bygder.
Hell dig, du våra fäders ö,
Du perla uti Östersjö!
Allsvåldige! gjut ner din klarhets
ljus
Ifrån din thron i himlens höga Zion
Och lys din frid i detta lärohus,
Dess tinnar pryd med klarhetens Orion:
Låt det din ljusastaka bli!
Med oss är Gud, med Honom vi.
*) Har afseende på inskriptioner, hvilka
komma att, i dertill afsedda fält å festsalens väggar, påminna om män,
som härstädes lefvat och verkat för fosteröns ära och varit dess
prydnad och stolthet.
Ännu runt år 1900 såg byggnaden ut
såhär:
I slutet av 1920-talet började skolan bli
trång. 1932 lyckades man med konststycket att lyfta på taket och bygga
till ytterligare en våning därunder. Här ser vi resultatet:
Givetvis kallades den nya skapelsen det
"Ännu högre" Allmänna Läroverket.
Sidan uppdaterad: 2 januari 2003
Copyright © 2003, Jan-Folke Fernholm.
|
