Funktion
Troligen är det många som inte vet hur
kvarnverket ser ut och fungerar. Här följer en kortfattad beskrivning.
En stolpkvarn är upphängd på en träpelare
– en grov trästock med ena änden nedgrävd i backen och med
stenfundamentet som stöd. På stolpen hänger kvarnen likt ett uppochnedvänt
dricksglas på en pinne och kan alltså vridas runt på sin pelare. Inuti
finns två våningar förenade med en brant trappa.
När säden skulle malas fick man invänta en
dag med jämn, inte alltför kraftig vind. Med handkraft tog man tag i den
långa hävstången bak på kvarnen och vred kvarnhuset så vingarna kom upp i
vind. Var vinden svag kunde man bättra på vindfånget genom att täcka med
träluckor (eller segelduk) över vingarnas genombrutna delar.
Inne i kvarnen sitter kugghjulet fast på axeln
med vingarna. Det stora hjulets träkuggar överför kraften till drevet som
vrider kvarnstenen. I startskedet kläms dock storhjulet fast av en
"handbroms". Man börjar med att gå upp på övervåningen och
tömma säden i kvarntratten varifrån säden rinner ner mellan kvarnstenarna.
På nedervåningen hänger man en säck på
mjölkistan där det färdigmalda mjölet kommer ut. Här finns också
kvarnens reglage. Bromsstången på väggen styr "handbromsen" som
håller fast stora kugghjulet. Ovanför mjölsäcken hänger en spak kedjad
till en hävarm, "lätten". Med den lättar man stenarna som varit
hoplagda då kvarnen stått stilla. Man släppte alltså
efter på bromsen, lättade lite på stenarna och vingarna började snurra.
Sedan gällde det bara att se till att säden
rann fram i lagom takt ner mellan stenarna, att det inte blev för grovt
malet, att inte stenarna snurrade så fort att mjölet sveddes, att byta
mjölsäckar och att smörja lager med talg och tjära så det inte gick
varmt. Tilltog vinden fick man ta bort luckorna på vingarna eller i värsta
fall skyndsamt vrida kvarnen ur vind så att den inte började skena.
Det kan kanske vara något att tänka på
nästa gång ni plockar åt er en påse mjöl för några kronor i snabbköpet
....
Källor: Väder- och vattenkvarnar på Gotland
(Jan A:son-Utas, Anders Salomonsson. Visby 1977, ISBN 91-7400-030-6. Bra
bok för den kvarn-intresserade. Mycket information och många pedagogiska
illustrationer.). Bilder: Principskiss av Jan A:son-Utas (ur boken). Foton
från kvarnen på Ljugarn tagna av författaren.
Sidan uppdaterad: 10 mars 2006
Copyright © 2001-2011, Jan-Folke Fernholm.
