Hem | Ortens historia | Livsvillkoren | Lotsarna | Bebyggelsen | Web-logg | Författaren

Storvägen 13 

Byggnad     Ägare     Episoder     Nästa hus

Episoder

Mangelbolaget

Historien om mangelbolaget är inte direkt någon episod och inte heller knuten enbart till den här fastigheten. Berättelsen publiceras här i alla fall eftersom mangeln under några år var inhyst i det röda uthuset bakom manbyggnaden på Storvägen 13.

Mangelbolaget existerade under början av 1900-talet och var egentligen ett samarbete mellan ett antal bofasta familjer på Ljugarns udde – familjer som bodde ungefär från missionshuset och ner till fiskhamnen. De hade gått samman och skaffat en gemensam mangel för att få tvätten slät och fin. Det fanns fler liknande mangelbolag längre upp i samhället.

I det här bolaget ägde man en stenmangel som var handdragen. (Den var dessutom rank. Satte man sig på änden så tippade mangeln.) Den var tung och behövde stå permanent i ett mangelbodsutrymme som någon av delägarna kunde upplåta. Och så turades tanterna om att gå dit med sina nytvättade dukar och lakan.

Först stod mangeln placerad i ett uthus hos kapten Ronander på Storvägen 3. De som bodde i trakten av Sjöviksgården knorrade dock över att det blev för långt att vandra ända dit med tunga tvättkorgar. Därför flyttades mangeln hit till uthuset på Storvägen 13. Det fungerade bra så länge här fanns någon åretruntboende delägare. Då fastigheten såldes under tidigt 1920-tal var man alltså åter tvungen att byta lokal och den gången hamnade mangeln hos Liven Sundahl på Storvägen 16 i det röda uthus som varit affär.

När mangeln inte längre kunde stå hos Liven så flyttade man över den till "lotsens", det vill säga till Anton Ronander på Storvägen 18. Han hade en stor bod åt sjösidan med fönster åt havet. Utrymme fanns där, men för övrigt var lokalen knappast lämplig som mangelbod. Golvet var ostädat, där hängde Antons fjälliga fisknät och inget bord fanns att lägga tvätten på. Hanna Hansson i granngården klagade på sin broder men det hjälpte föga.

Tidsmässigt har berättelsen nu kommit fram till 1940-talet och där försvinner kunskapen om mangeln. Ingen tycks veta vart den tog vägen.

 

Byggnad     Ägare     Upp     Nästa hus

Källor: Elisabet Fernholm (moderns berättelser, egna minnen). Bild: Vykort (beskuret). 

Sidan uppdaterad: 17 mars 2006
Copyright © 2006-2011, Jan-Folke Fernholm.

End