Episoder
Några glimtar från 1930-talet:
Det berättas att lotshustrun Anna Christina
Ronander var en liten mager, gullig tant. Hon var vid den här tiden änka och bodde i
manbyggnaden tillsammans med dotterns familj. Under turistsäsongen ville dock
Hanssons hyra ut logi till badgäster och då fick gamla mor Ronander flytta
upp på övervåningen i det röda gårdshuset. Där bodde hon hela somrarna
och fick maten uppburen till sig.
Apropå mat – gamla mor Ronander gillade
"tåskbåddar u byx" (=torskhuvuden och torskrom). Hade
granngubbarna varit ute och fiskat kom hon gärna och tiggde lite av dessa
läckerheter som sedan dottern Hanna fick koka.
*****
Hanna
Hansson och grannfrun Natalia Wiberg umgicks inte
speciellt mycket. Då Ljugarns lotsplats upphörde 1933 fick de dock ett
gemensamt intresse. Båda oroades över vad som nu
skulle hända lotsjordsmarken och de önskade friköpa sina tomter. Generallotsdirektören Erik
Hägg, sommargäst i ett av grannhusen, konsulterades. Han lyckades dock
aldrig få klarhet i att lotsverket ägde marken. Andra som gjorde anspråk
på marken var kommunen och bönderna i Ardre. "Då återstår bara för
er att processa om äganderätten", rådde generallotsdirektören.
"Det kommer att kosta allt vi äger och har", ojade sig herrarna
Hansson och Wiberg. "Vi får gå från gård och grund!" Men fruarna
stod på sig och generallotsdirektören stöttade dem. "Ni är mindre
bemedlade så det kommer inte att kosta er något".
Efter en lång utredning och efterföljande
domstolsutslag blev det klart att Domänstyrelsen ägde lotsjorden. De
familjer på lotsbacken som önskade friköpa sina tomter fick göra det, de
övriga fick betala ett symboliskt årligt arrende.
Först måste det dock till en
lantmäteriförrättning för att mäta och stycka upp ägorna. Kostnaderna
för detta var Hanna och Natalia tvungna att stå för. De två hade ju drivit
på att få köpa sina tomter. Förrättningen tog en
vecka med flera lantmätare inblandade. För att hålla kostnaderna nere så
höll Hanna med logi åt tjänstemännen medan Natalia höll
dem med mat. I finrummet hos Natalia hade man "kontor" där alla
kartor breddes ut.
Fruktträden i trädgården på Storvägen 23,
tvärs över gatan från Hanssons, hade fram till nu "hört till" de
domäner som Hanna ansåg som sina. (Bakgrunden till detta är okänd, men så
var det.) Lantmätarna accepterade dock inte att tomten skulle ligga på båda
sidor om vägen. Hanna fick avstå marken på kvarnbackssidan. I utbyte
ordnade man så att Hanssons tomt kom att sträcka sig från stora vägen
ända ner till stranden – den enda av grannskapets
tomter med den utsträckningen.
