Ägare
Så länge huset funnits har det bebotts av lotssläkten
Garnström. Släktens historia på Ljugarn börjar 1774 då Lars Larsson från
Hugrajvs i Gammelgarn ingår äktenskap i Ardre med Catharina Jacobsdotter
från Hallute. De bosatte sig "i Ljugarn i närheten av Gamlehamns
fiskeläge" och började kalla sig 
Garnström (efter Gammelgarn).
Lars blev lots och, som så ofta på den tiden, följde söner och sonsöner i
förfäders fotspår. Vid mitten av 1800-talet fanns på Ljugarn tre
lotsfamiljer Garnström – var och en i sin "lotshydda" på udden.
Detta var en av dessa bostäder.
Under 1800-talets senare del var det Lars Niklas Garnström
(bilden),
som huserade här med fru och tre barn. Lars Niklas föddes 1842. Fadern omkom
under lotsning när sonen var 14 år. Då fick den unge "sorken" ta över
husbehovsfisket och 1859, då han var 17 år, blev Lars
Niklas antagen som lotslärling och fick styrsedel. Vid pensioneringen 1902 var
han lotsförman. Som så många andra i samhället var familjen troende och
engagerad i 
frikyrkolivet på Ljugarn.
Barnaskaran bestod av Anna (den kortare flickan på bilden) född
1876, Olivia född 1879 samt lillebror Niklas född 1886. Vem kan ana vilka
framtidsdrömmar och förhoppningar dessa ungdomar bar på när kortet togs
– inför livet på andra sidan sekelskiftet? Så här
blev det:
Anna hade varit duktig i skolan. I avgångsbetyget 1892
från folkskolan i Ardre fick hon bland annat vitsorden "Berömlig"
i läsning samt "Med beröm godkänd" i biblisk historia. Hon
framlevde ett religiöst vuxenliv och bidrog till den uppväxande
generationens etiska fostran genom att leda söndagsskolan i Ljugarn. Anna
bodde kvar i föräldrahemmet även efter föräldrarnas bortgång. Hon dog
ogift.
Olivia, oftast kallad Liva, utbildade sig till hattmodist. 
När
'spanska sjukan' härjade som värst 1918-1919 och alla på udden blev
sängliggande, så var Liva den enda som klarade sig. Hon fick då gå runt i
alla granngårdar för att mata djuren och mjölka korna. Hon var aktiv i
frikyrkoförsamlingen och betrodd att sköta Ardre sockens sparbank, som under
1900-talets första hälft var inrymd i huset. Penningaffärerna sköttes i
vardagsrummet åt vägen och själva banken 
bestod
av två stora kassaskåp – ett mörkgrönt och ett lejongult. Liva stannade
också i föräldrahemmet tillsammans med sin syster. När hon på äldre dar
fick frågan varför hon aldrig gift sig, svarade hon: "Ja, nog skulle
jag väl också ha kunnat bli gift och få familj – men det var ju tvunget
att nå'n måste ta hand om di gamle..."
Lillebror Niklas gick till sjöss som jungman. Han
brevväxlade mycket med sin syster Olivia och hon höll honom noggrant
underrättad om vad som hände i hembygden. Efter att ha farit runt i världen
några år så kom Niklas i vuxen ålder tillbaka till Ljugarn – som lots,
naturligtvis. Mer om honom finns under 'Strandridarevägen 4'.
