Av Svenska Missionsförbundets missionshus på Gotland var
detta länge det äldsta, som ännu var i bruk. Det
byggdes 1884 som en enda sal med en öppen veranda på östra gaveln. Marken
skänktes av grannfrun i norr, Margaretha Wallander. Virke skänktes av
mästerlotsen Lars Niklas Garnström från den bit skogsmark han 1883 köpte
av Kaupungs i Ardre. Övriga kostnader täcktes med 700 kronor i insamlade
medel. Nuvarande utseende fick byggnaden 1927, då den blev starkt utvidgad
med en tvåvånings vinkelbyggnad och vestibul. På övervåningen inreddes en
liten vaktmästarbostad.
Bland inredningen i kyrksalen märktes bland annat tavlan
"Se, Jag står för dörren och klappar", som målades omkring 1920
av Edvard Ahlqvist – verksam i Amerika och farbror till den mer kände
ardrekonstnären David Ahlqvist.
Många gotländska missionshus
såldes under 1900-talets senare del och förvandlades till sommarhus. Den moderna tidens myndighetskrav på samlingslokaler –
på att dra in WC och handikappanpassa – blev alltför ekonomiskt
betungande för de små friförsamlingarna. Ljugarns
missionshus har vårdats väl, men tjugotalsstandarden har fått hänga med in
i det nya millenniet. Här en nytagen bild av zinkdiskbänken i köket.
Byggnaden är stor men tomten desto mindre. I norr och väster består den av en
meterbred remsa utefter husväggen, i öster av den lilla grusytan fram till
Storvägen och i söder av de få meter mark som genom åren nyttjats som infartsväg
till en bakomliggande granntomt. Kanske var detta anledningen till att
millennieskiftet hann passeras innan fastigheten övergick i privat
ägo.
Källor: Lambgift för läsare (Hans Ljunggren
m.fl., ISBN 91-970687-2-1). Arnold Garnström, faktauppgifter. Robert Axner,
faktauppgifter samt färgbilder på exteriör och kök.
Det
byggdes 1884 som en enda sal med en öppen veranda på östra gaveln. Marken
skänktes av grannfrun i norr, Margaretha Wallander. Virke skänktes av
mästerlotsen Lars Niklas Garnström från den bit skogsmark han 1883 köpte
av Kaupungs i Ardre. Övriga kostnader täcktes med 700 kronor i insamlade
medel. Nuvarande utseende fick byggnaden 1927, då den blev starkt utvidgad
med en tvåvånings vinkelbyggnad och vestibul. På övervåningen inreddes en
liten vaktmästarbostad.
Många gotländska missionshus
såldes under 1900-talets senare del och förvandlades till sommarhus. Den moderna tidens myndighetskrav på samlingslokaler –
på att dra in WC och handikappanpassa – blev alltför ekonomiskt
betungande för de små friförsamlingarna. Ljugarns
missionshus har vårdats väl, men tjugotalsstandarden har fått hänga med in
i det nya millenniet. Här en nytagen bild av zinkdiskbänken i köket.
Byggnaden är stor men tomten desto mindre. I norr och väster består den av en
meterbred remsa utefter husväggen, i öster av den lilla grusytan fram till
Storvägen och i söder av de få meter mark som genom åren nyttjats som infartsväg
till en bakomliggande granntomt. Kanske var detta anledningen till att
millennieskiftet hann passeras innan fastigheten övergick i privat
ägo.