Ägare
Förste ägare var Jacob Petter Levander, född 1834 i Alskog.
Han hade av sina föräldrar fått löftet att få överta den värdefulla
fädernegården Liffride och vid mitten av 1860-talet var Jacob Petter redo att gifta
sig. Tio år tidigare hade hans syster gift sig och flyttat till sin makes
gård. Där hade fötts två pojkar och två flickor och ytterligare ett barn
väntades. Makens gård kunde inte föda den stora familjen och det var känt
vid Liffride att systern hade det mycket svårt. Jacob Petter valde då att
avstå från barndomshemmet och låta systern med make och barn få flytta hem
till Liffride. Själv erhöll han och hans hustru Lovisa litet lösegendom och
byggde åt sig detta hem på Lotsbacken. Jacob Petter försörjde sig sedan
på fiske och en del snickeriarbete.
Jacob Petter och Lovisa fick tre barn, tvillingpojkarna Karl och Adolf och
deras lillebror Jacob Oskar. Familjen inkluderade även Hilma, en dotterdotter
till Lovisa. Jacob Oscar måste ha dött ung, de övriga barnen växte upp. 
Adolf kom att bygga eget hus neråt hamnen
(Strandridarevägen
6), Hilma utbildade sig till sköterska i Stockholm och blev föreståndare
för ett mentalsjukhus medan Karl stannade i föräldrahemmet.
Karl,
eller Kalle som han oftast fick heta (bilden t.v.), fann sin livskamrat i
Emma, en av de unga fastlandsfröknar som turismen fört till orten (Storvägen
12). Kalle och Emma tog nu manbyggnaden i besittning och den vidbyggda
snickarboden inreddes till bostad åt Kalles gamla föräldrar under deras
återstående levnad.
Kalles och Emmas första barn hette Villhard. Han blev fem
år. En vinterdag gick Villhard genom isen när han lekte med de andra barnen
på en isvät i skogsbrynet bortom kvarnen. Han vågade inte gå hem med
blöta skor och kläder. Dagen gick men kläderna torkade inte i kylan. När
kamraterna sedan tog in Villhard i en närliggande lada för att frottera
honom varm så var det redan för sent. Gossen blev förkyld, fick
lunginflammation och dog till föräldrarnas – främst Kalles – stora
sorg.
Missmodet
försvann när andra barnet kom, gossen Sven. Det var en grabb med mycket
energi som nog så ofta användes för lek och rackartyg, men han kunde lika
gärna lämna kamraterna för att ta yxan från Annen Hallander i sockenstugan
eller någon annan av lotsbackens kvinnor och hugga ved åt dem en hel
eftermiddag när han såg dem slita med klabbarna.
Som många andra ljugarnsfamiljer hyrde Kalle och Emma ut
boningshuset till turister under sommaren. Då flyttade man själva varje år
ut i det röda gårdshuset. Till slut kändes flyttandet alltför besvärligt,
så man stannade året runt i sitt sommarviste. Under en rad somrar bodde
generallotsdirektör Erik Hägg med familj här i manbyggnaden på Ljugarns
lotsbacke.
Då spanska sjukan grasserade 1918-1919 tog Hilma Levander
ledigt från sitt arbete i Stockholm och återvände tillfälligt till Ljugarn
för att hjälpa ortens läkare under denna svåra period. Emma avled i slutet
av 1930-talet, Kalle ett decennium senare. Hilma nyttjade sedan huset fram
till sin död omkring 1965.
Som brukligt hölls auktion på den gamla
familjens tillhörigheter innan huset övergick till ny ägare och blev
sommarbostad – ett populärt evenemang för ortsbor och sommargäster. Klicka på bilden
(Smalfilm utan ljud. 1,45 min.)
