Hem | Ortens historia | Livsvillkoren | Lotsarna | Bebyggelsen | Web-logg | Författaren

Storvägen 24 

Byggnad     Ägare     Episoder     Nästa hus

Episoder

Stekt svan

Emma Levander var en djupt religiös kvinna, sträng och gudfruktig, som kunde förfasa sig över att "astuens smaungar" tilläts spela Svarte Petter på en söndag. Hennes inställning satte även spår i hemmets mathållning. Där bjöds aldrig småvilt – rabbis, and eller alfågel – som i andra ljugarnsfamiljer, ty maken Kalle var i Herrens namn förbjuden att jaga. Och söndagsmålet tillagades alltid redan på lördagen så att vilodagen kunde hållas i påbjuden helgd.

En höstdag i slutet på 1920-talet kunde dock Emma överraska familjen med att bjuda på stekt svan till middag. Den var tjuvskjuten förstås, men eftersom det var grannen som begått dådet så skulle väl detta inte ligga Emma och Kalle till last på räkenskapens dag. Och hade inte Emma tagit emot den döda fågeln så hade ju denna Guds gåva förfarits – och det hade ju varit synd.

Förspelet var att grannen Janne Wiberg kvällen innan hade dragit på sig långstövlarna och hängt bössan över axeln för att skaffa sig lite ombyte i kosten. Han gick över strandängarna bortom Langbjänne, men jaktlyckan var inte god. Där fanns varken fågel eller vilt den här kvällen. Han var nästan borta vid Svajde när det började skymma och han var tvungen att vända hem. Då såg han i vassen en svan, som lyste vitt i dunklet. Svan fick man förstås inte jaga, men inte en människa fanns i närheten och vad skulle Janne göra när det kliade i avtryckarfingret. Ett hagelskott brann av och när Janne vadade ut – vad fick han se? Jo, att han skjutit två svanar med ett skott.

Så fick Janne gå hem efter en säck för att skyla bytet under hembärningen. Två vändor över sankmarken blev det, en på kvällen och en efterföljande morgon, innan de vita fjäderfäna hängde "hemma i boa". Det blev dock för mycket för Jannes hustru Natalia att ta hand om båda fåglarna så "astu’s Emma" blev tillfrågad om hon ville ha den ena. Emma tackade ja utan betänkligheter och lovade hålla tyst om jakten.

Natalia, som var van att plocka sjöfågel, stängde in sig i snickarbo’n och kämpade i timmar med svanens hårda fjäderskrud. Plötsligt knackade Emma på dörren.

"Är du inte färdig än? Jag flådde min, jag", sa Emma Levander.

Stekta bröstbitar av svan är ganska torrt kött. Om svankött mals tillsammans med fläsk blir det en hyfsat saftig köttfärs. Men det bästa svanköttet är väl ändå det som sitter på en levande svan!

 

Byggnad     Ägare     Upp     Nästa hus

Källor: Elisabet Fernholm (moderns berättelser).

Sidan uppdaterad: 21 oktober 2001
Copyright © 2001-2011, Jan-Folke Fernholm.

End