1600-1624
Vid 1600-talets början var sockengränserna inte
fixerade. Det var gårdarna som utgjorde en socken, ett ting
och en fjärding. Gränserna på inägorna hade
sockenbönderna säkert klart för sig men på utmarkerna
kunde det vara växlande. Här, i de diffusa gränsmarkerna
mellan Ardre och Alskog, finns nu fyra små gårdar – Botreps, Halluta, Lauritse och Nygårds.
Läs
om
gårdsnamnen...
I de äldsta bevarade danska
mantalslängderna, från 1614-1620, har ett fåtal
gotländska gårdar inte bokförts som gårdar utan under
"husmän, indeste". Härmed avses att de är
boställen som står utanför en traditionell gård och dess
arvsordning. De kan t.ex. bebos av yngre bröder som ej fått
ärva fädernegården, av drängar, arbetare, fiskare eller
hantverkare. Dessa boställen betalade mindre skatt, vanligen
fjärdedelen. 1620 noterades alla fyra ljugarnsgårdarna
under "husmän".
Gotland tillhör Danmark. Detta är
merkantilpolitikens tid, d.v.s. staten försöker med lagar
detaljstyra näringsliv och utrikeshandel. Man gynnar handel
och industri men inte jordbruket. Handelskompanier inrättas,
ofta med vidsträckta monopol och privilegier.
Sandstensexporten från Sudret blomstrar och mycket virke
skeppas till det skoglösa Danmark. 1621 bildas på danske
kungens beslut ’Det Gullandske Kompagnie’, där
danska handelsmän får monopol på all gotländsk import och
export, även i lanthamnar. Det innebär att exportprodukter
från Ardre, Alskog och Ljugarn inte bara måste skeppas ut
från Östergarn utan skeppningen får enbart ske med danska
fartyg och inte som tidigare med holländare, vilka dominerat
östersjöhandeln under 1500-talet.
